lördag 9 februari 2013

En orimlig gräns utan hållbar motivering

I Vanvårdsutredningens slutrapport föreslog jag att "alla som blivit utsatta för övergrepp och allvarlig försummelse, vars ärenden inte är så nya att de faller inom ramen för åtal, bör omfattas av Upprättelseutredningens olika förslag till upprättelse."

Upprättelseutredningen hade av skäl som aldrig motiverats av regeringen fått andra direktiv när det gällde tidsgränserna än Vanvårdsutredningen. Tidsgränsen sattes till 1920–1980 i utredningens direktiv. Det kom att påverka förslagen. Det finns sammanlagt 94 personer som är födda 1970 och senare som intervjuats av Vanvårdsutredningen. Dessa utesluts nu ur gruppen som är berättigad till ersättning om övergreppen skedde efter 1980. Både Vanvårdsutredningen och Upprättelseutredningen visade att övergrepp och försummelse hade skett senare än 1980.

Den 29 september 2011 lämnade jag Vanvårdsutredningens slutrapport till regeringen. Mer än ett halft år senare kom en lagrådsremiss från regeringen och och i september 2012 behandlades propositionen om ersättningen till offren i riksdagen. Propositionen nämner dock inte med ett ord att Vanvårdsutredningen är kritisk till 1980-årsgränsen. Under ett långt arbete som statstjänsteman har jag alltid levt i uppfattningen att regeringen ska ge ett allsidigt underlag för riksdagens beslutsfattande.  Den ska i en proposition återge och bemöta kritiska invändningar från sina egna utredningar på området och remissinstanser. Sedan står det naturligtvis regeringen fritt att inta en annan hållning. Här valde den i stället att mörka sin egen utredning och förbigå kritiken med tystnad. Jag har aldrig under min tid som statlig utredare drabbats av det tidigare och ingen har gett någon rimlig förklaring.

Nu ser vi konsekvenserna av regeringens hållning, men också oppositionens passivitet i frågan. Media har börjat belysa regeringens hantering av ärendet, allt från att nej till ersättning blev ja en knapp vecka senare, till att vanvårdade efter 1980 utesluts från ersättningen med motiv som inte håller för en granskning. Bland annat har magasinet Filter ett långt reportage i sitt senaste nummer där Kerstin Wigzell (Upprättelseutredningen) och jag intervjuas. SVT har i dagarna sänt ett reportage om en man som var placerad på 1980-talet. Men den ansvariga ministern vägrar att svara på frågan varför regeringen gav dessa begränsade direktiv till Upprättelseutredningen och inte heller ändrade i propositionen. För offrens skull hoppas jag att någon tar upp frågan på nytt i riksdagen.

Länk till SVT-Blekinge reportaget: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekingenytt/gransdragningen-ar-orimlig

Här finns en länk till Vanvårdsutredningens slutrapport där jag argumenterar för att även de som vanvårdats efter 1980 ska omfattas av ersättningen: http://www.regeringen.se/sb/d/14017/a/176670

Magasinet Filter har en hemsida där senaste numret presenteras: http://magasinetfilter.se/i-filters-varld/2013/nytt-nummer